Gott nytt år!

En av mina absoluta favoritdagar på året är nyårsafton och därefter kommer nyårsdagen:

* Den hysteriska julen är över och man har varit ledig några dagar.

* Barnen har nya roliga saker att leka med och vi har spelat en del spel, exempelvis Ap-bingo! Vi har också pysslat i nya pysselböcker och korsordsböcker samt ritat.

* Mörkret har äntligen vänt och vi har njutit av vackert snölandskap i flera dagar - galet vackert!

* Ännu en dag när allt är fint hemma och alla är finklädda och förväntansfulla över mys och god mat.

* Fyrverkerier!!!

Efter nyår ska vi beställa nya tapeter till vardagsrummet. Jag ska som vanligt försöka ändra min livsstil och läser allt pepp jag kommer över om träning och kost som ska fungera för resten av livet. Jag vill bland annat börja hoppa hopprep och jogga eller promenera mer samt styrketräna så att jag får mer energi och orkar mer.

Det viktigaste som MÅSTE förändras är sömnen som just nu är under all kritik pga. en treåring som vägrar sova hela nätter.

I vanlig ordning har jag också införskaffat en ny dagbok inför det nya året, något jag mer eller mindre gjort så länge jag kan minnas. Jag älskar att börja skriva dagbok den 1 januari, om allt som varit under tidigare år och allt som händer för stunden samt vad man hoppas på framöver och planerar inför. 

En annan sak som är standard på nyårsdagen är att påbörja bortrensning av julen och piffa till och fräscha upp hemmet. Jag brukar vilja förändra det mesta och få en liten energikick av att allt ska bli nytt och bättre på det nya året, även om det gamla året inte varit dåligt (utöver usel sömn). 

Gott nytt år önskar jag alla!

Julen...

Tänk att julen vanligtvis handlar om:

* sjukt mycket förberedelser, som tidsoptimisten stressar runt och gör i sista sekunden...

* sjukt höga förväntningar som aldrig införlivas.

* sjukt mycket missnöje och gnäll.

* sjukt snabbt över.

* sjukt mycket stress och trötthet och mörker på samma gång.

Denna jul var till absolut största delen faktiskt ganska lyckad, mycket tack vare att man visste hur det brukar bli. Mina förväntningar var låga och i år var det inte jättemycket att handla eller förbereda så jag är ovanligt nöjd. Det bästa med årets jul var:

* barnen fick lagom många jättebra paket som de blev glada över och verkligen använder och uppskattar, men som vanligt brukar de var som nöjdast först någon eller några dagar dagar efter julafton när all hysteri lagt sig.

* vår jättefina och snälla tomte!

* det snöade - hurra!

* julgranen som vi sågade ner på vår tomt och som var lagom snäv att få plats i vårt lilla hus och som barnen klädde ihop med mig utan tillstymmelse till bråk. Underbart samarbete och glädje tillsammans.

Bilden är alltså en aning missvisande, men en del missnöje och bråk var det allt emellanåt när förhoppningarna och frustrationen blev för stor för barnen.

Enklare vardag

Idag blev det till att hämta en sjuk grabb från skolan då han hade huvudvärk och kräktes, blä!
En del har hänt sen jag skrev sist som underlättar vår vardag - Linas matkasse kommer numer en gång varannan vecka och det är jätteroligt! Att få en kasse levererad utanför dörren trots att vi bor mitt ute i obygden ett par mil från närmsta stad är hur lyxigt som helst och de veckorna behöver vi endast bry oss om att handla lite bröd, pålägg och mjölk m.m. Vi har hittills bara testat en vecka, men den var lyckad med snabba, enkla och fräscha recept som man aldrig provat förr (barnen var kräsna som vanligt, men tyckte också att det var lite spännande). 
Denna vecka var vi utan kasse, men idag satsade jag på Thailax med recept från Arla (bilden är snodd därifrån också) - precis vad jag var sugen på med kokosmjölk, chili, vitlök och ingefära...mumma! Dagens middag kändes jättenyttig och gick mycket snabbt och enkelt att göra.
Vår nya tvättmaskin med inbyggd torktumlare är en annan älskad vardagsunderlättare som sparar både tid och energi.
När nu mellanbarnet äntligen sover utan att störa oss på nätterna (och får belöningar med jämna mellanrum för sin insats) och stora grabben vanligtvis plockar ur diskmaskinen varje dag så är det bara lilla monstret som behöver sova hela nätter i sin säng (vilket hon nu för tiden nästan aldrig någonsin gör, tyvärr). 
Kampen går vidare!

Barnvagnspromenad i regnet

Idag har det regnat i stort sett hela dagen, mer eller mindre. Jag gick en lite längre promenad med barnvagnen trots att jag blev genomblöt ända in på trosor och sockar (kanske borde valt lite bättre skor och kläder...), men det är trots allt det bästa för humöret och orken. Förra helgen då jag var nere kände jag mig mycket bättre efter en långpromenad! Jag tog det här fotot för att det visade så fint hur det var blött och regnigt, men trots det kan man ana ljuset framför sig och när man går där blöt och lite trött vet man inom sig att man kommer att vara på så mycket bättre humör när man kommer hem. Jag sprang till och med lite i nerförsbackarna på hemvägen och blev lite rädd över hur dålig kondition jag har, vilket jag bara MÅSTE ändra på. Tänk att något helt gratis är det absolut bästa för hälsan (både fysiskt och psykiskt) och ändå har jag så svårt att prioritera det, knasigt.

Pyssel-lördag!

Idag har vi pysslat! Vi försökte göra ett "tops-skelett" med inspiration från underbaraclaras blogg. Det var slut på svarta papper och lite klurigare än vi trodde. Till vänster på bilden är det gammal hederlig krympplast - vilken favorit i repris! I slutet av nästa vecka kommer mamma och syrran hit och pysslar med oss och då vill det ju till att vara förberedd :-) 

Höstrusket = deppväder

Jag vet inte om det är lågtrycket eller mörkret som på påverkar mig, men jag känner mig minst sagt nere och urtrist negativ för tillfället - trååååkigt. Igår gick jag nästan en timmes promenad och det hjälpte ganska mycket och gav faktiskt både glädje och energi, men idag regnade det för mycket för att vara särskilt uppiggande. Mer kaffe och choklad så kanske det vänder...

Hur hinner alla?

Jag har verkligen försökt att kämpa och slita vardagarna igenom med tvätt, disk och städ (och min man sliter lika mycket) för att jag inbillar mig att man kanska kan vara lite ledig under helgen och göra roligare saker, men det går inget vidare... Denna helgen åkte yngstingen dessutom på en ny förkylning, vilket innebär ytterligare ett moment att tänka på med snytande cirka varannan sekund mitt i allt tvätt å röj. Fast jag ska inte klaga, för denna söndag morgon gick vi upp till ett nystädat hus med svabbade golv och nästan tomma ytor på de flesta bänkar och bord - så underbart! Jag hann dessutom teckna en teckning och ska VAB:a imorgon, alltså inte stressa iväg till en lång arbetsdag (även om jag verkligen gillar mitt arbete och arbetsplats!). Nu är man ganska lugn, men lite trött och Kris Kristoffersons lugna låtar i bakgrunden blandat med ljud från dagens andra diskmaskin som står brummar. Ute blåser det i trädens grenar med gulnande löv och barnen äter chokladflingor. Livet är helt okej, men jag undrar ändå hur alla hinner med alla sysslor och om andra människor hinner sitta och ta det lugnt, läsa böcker och annat? Lite tips har jag fått från andra bloggar, exempelvis underbara Claras och Olga Rönnberg, och jag får nog klura på det där med prioriteringarna samt schemalägga träning och roliga aktiviteter så att det verkligen blir av. Det är hög tid att STYRA sitt liv istället för att flyta med. Fortsättning följer :-)

4:50 minuter!

Livet är såklart i en ständig förändring hos alla människor på jorden, ibland sker snabbare förändringar och ibland långsammare. Vissa förändringar har man större möjlighet att påverka än andra. Jag följer några få bloggar och får en liten insikt i just de människornas förändring i livet och idag råkade jag kika in på annaritar.com där jag läste att hon kommit i gång med sin löpträning tack vare en bok. Med en liten känsla av "skicka vidare" (hon blev inspirerad och kom igång tack vare Martina Haag och jag blev så inspirerad tack vare Anna) blev jag så pepp på att försöka springa en lite längre sträcka eller längre stund själv idag och 4:50 minuter blev mitt resultat. 

Det kanske låter jätteynkligt med knappt fem minuters jogging, men för mig som brukar ge upp efter knappt 20 sekunder så var detta en extremt stor bedrift och redan efter tre och en halv minut så kände jag att jag VERKLIGEN INTE ORKADE MER...ända tills att jag såg att det bara var tre och en halv minut och kände mig grinfärdig så jag tvingade mig uppför sista backen och fram till den stora eken som jag bestämt mig för att orka springa till (och i backen stod jag nästan still, så segt gick det).

Efteråt hade jag nästan blodsmak i munnen och var helt spak i benen, men kände mig ofattbart nöjd att jag lyckades.

Med andra ord: tusen tack kära Anna! Jag vill också förändra mig och min kropp för att bli både fysiskt och mentalt lite starkare och du är en av dem som inspirerar mig.