Före-bild inomhus...suck...

Tyvärr är det ju inte bara trädgården som ser ut som skit. Det här var en gång ett köksbord, tror jag? Köket orkar jag inte ens fota, med risk för att jag blir så matt att jag skiter i alltihop och spelar Candy Crush istället. Nu har i alla fall solen tittat fram och jag har - hör och häpna - fått sova EN HEL NATT = undrens tid är tydligen inte förbi?!!! Med andra ord finns det en liten gnutta glädje, energi och vilja för att göra ett gigantiskt stor-röj överallt. Jag får väl se hur långt jag hinner innan barnen flippar ur. Sen ska jag ju prioritera lite tid till dem också såklart, men för att någon ska ta sig fram i såväl trädgård som hus så krävs en hel del tid först till det där röjet :)

Före-bild på "gräsmattan"...

Joråsåatt...eeeeh....det var ju hög tid att ta tag i det vildvuxna på vår tomt som kallas trädgård. Nu är jag ju en människa som vill ha en någorlunda lättskött OCH lite vildvuxen tomt i så mycket naturlig stil som möjligt. Det ska helst se ut som att blommorna som blommar har sått sig själva och råkar ploppa upp på de mest passande ställena...men när aklejan till exempel frösår sig själv så hamnar den ju på den MINST passande platsen, mitt på parkeringen eller gräsmattan. Att de ska ha så svårt att fatta var de växer snyggast de där blommorna?!

Tillfällen av lugn är sällan långa...

...och jag hann inte skriva klart förra inlägget förrän den lilla tösen vaknade, och kanske är det just därför man njuter så extra mycket av de korta stunderna av lugn. Tack o lov hittade hon en flugsmällare att leka med så att lugnet fortsatte att härska över det lilla hemmet...en liiiten stund till. Jag fick slänga i mig kaffet och den lilla mörka chokladbiten under tystnad åtminstone.

Den bästa tiden!

När lilla bebisen sover gott i vagnen, mellanbarnet får en liten stunds dataspel, äldsta barnet inte kommit hem från skolan än, en tvätt fladdrar i vinden, jag sitter med fötterna högt under ett parasoll på altanen, solen skiner och fåglarna kvittrar, det är över 20 grader i skuggan, det fläktar lagom mycket, det är fredag, benen är nyrakade och det är ännu så tidigt på sommarsäsongen att gräset inte sprutar upp ur marken och det är vildvuxen sly över halva tomten och luften är full av mer eller mindre otrevliga insekter som inte låter en vara ifred....då är det den bästa tiden i livet...eller åtminstone en av dem! Kort och gott, tillfällen att bara sitta i lugn och ro för att njuta är de bästa stunderna i livet (tycker jag just nu mitt i en småbarnsperiod). Förmodligen kommer jag att tycka annorlunda framöver, men just precis nu är det ändå den bästa tiden!