Hur hinner alla?

Jag har verkligen försökt att kämpa och slita vardagarna igenom med tvätt, disk och städ (och min man sliter lika mycket) för att jag inbillar mig att man kanska kan vara lite ledig under helgen och göra roligare saker, men det går inget vidare... Denna helgen åkte yngstingen dessutom på en ny förkylning, vilket innebär ytterligare ett moment att tänka på med snytande cirka varannan sekund mitt i allt tvätt å röj. Fast jag ska inte klaga, för denna söndag morgon gick vi upp till ett nystädat hus med svabbade golv och nästan tomma ytor på de flesta bänkar och bord - så underbart! Jag hann dessutom teckna en teckning och ska VAB:a imorgon, alltså inte stressa iväg till en lång arbetsdag (även om jag verkligen gillar mitt arbete och arbetsplats!). Nu är man ganska lugn, men lite trött och Kris Kristoffersons lugna låtar i bakgrunden blandat med ljud från dagens andra diskmaskin som står brummar. Ute blåser det i trädens grenar med gulnande löv och barnen äter chokladflingor. Livet är helt okej, men jag undrar ändå hur alla hinner med alla sysslor och om andra människor hinner sitta och ta det lugnt, läsa böcker och annat? Lite tips har jag fått från andra bloggar, exempelvis underbara Claras och Olga Rönnberg, och jag får nog klura på det där med prioriteringarna samt schemalägga träning och roliga aktiviteter så att det verkligen blir av. Det är hög tid att STYRA sitt liv istället för att flyta med. Fortsättning följer :-)

4:50 minuter!

Livet är såklart i en ständig förändring hos alla människor på jorden, ibland sker snabbare förändringar och ibland långsammare. Vissa förändringar har man större möjlighet att påverka än andra. Jag följer några få bloggar och får en liten insikt i just de människornas förändring i livet och idag råkade jag kika in på annaritar.com där jag läste att hon kommit i gång med sin löpträning tack vare en bok. Med en liten känsla av "skicka vidare" (hon blev inspirerad och kom igång tack vare Martina Haag och jag blev så inspirerad tack vare Anna) blev jag så pepp på att försöka springa en lite längre sträcka eller längre stund själv idag och 4:50 minuter blev mitt resultat. 

Det kanske låter jätteynkligt med knappt fem minuters jogging, men för mig som brukar ge upp efter knappt 20 sekunder så var detta en extremt stor bedrift och redan efter tre och en halv minut så kände jag att jag VERKLIGEN INTE ORKADE MER...ända tills att jag såg att det bara var tre och en halv minut och kände mig grinfärdig så jag tvingade mig uppför sista backen och fram till den stora eken som jag bestämt mig för att orka springa till (och i backen stod jag nästan still, så segt gick det).

Efteråt hade jag nästan blodsmak i munnen och var helt spak i benen, men kände mig ofattbart nöjd att jag lyckades.

Med andra ord: tusen tack kära Anna! Jag vill också förändra mig och min kropp för att bli både fysiskt och mentalt lite starkare och du är en av dem som inspirerar mig. 

Julgran och lockar

Idag är det fjärde advent och vi har klätt julgranen och badat barnen...lilla E:så hår blir så härligt lockigt efter ett bad. Snart är hela huset julmysigt efter storstäd och julklappsinslagningar. 

Pepparkaksbak!

Den tredje advent bakade vi pepparkakor här...tiden går fort och det var ju redan en hel vecka sen!

Sven

Alltså, jag säger bara: - Tack Sven!

Äntligen är det lite vitt ute och de allra värsta vindarna är vi hyfsat skyddade mot på grund av berg och skog. Inne brinner det i öppna spisen och ute viner det kring husknuten, otroligt mysigt! Det är ju heller inte bara jag som rysmyser av det efterlängtade vintervädret (trots att jag tyckte det var bekvämt med det höstmilda) barnen är överlyckliga...åtminstone de två yngsta. Lilla E som bara var drygt ett år när hon upplevde snö första gången minns ju inte det i år när hon är två, så i morse när hon skulle ut till bilen med pappa var hon helt förbluffad över detta nya och konstiga och trampade i slowmotion i bilens riktning och analyserade varje steg och känsla. Pappan hade tyvärr inte tid för slowmotion där och då så han bar in den vilt skrikande lilla tösen i bilen (hon var ursinnig) men hon blev glad igen när hon fick gå i sin takt in till dagmammorna på lokalen. Mellangrabben fick på sig overallen i raketfart och slängde sig nästan ut (han har tjatat och frågat efter vinter och snö sen i somras, samt klätt ut sig till tomte och pepparkaksgubbe till och från under hela året) och väl på väg till bussen fanns det ju inget ställe han inte var tvungen att testa snödjupet på (ganska snart konstaterades det att det var djupast snö i diket). Ute på fältet virvlade stora snömoln upp och man kunde se hur de byggdes upp för att sedan blåsa rakt mot och förbi oss så det bet i kinderna. Barnen ropade - Nu kommer en ny våg! Och så studsade de lite av förtjusning innan de vände ryggen mot snöyran. Ja, tänk att Sven kunde föra så mycket glädje med sig!

Julkänsla?

Trots att det står tomtar runt öppna spisen, hänger en stjärna i köksfönstret och resten av rummen har ljusstakar och lite pynt tycker jag att det milda höstvädret (det är ju faktiskt december och vinter nu) hindrar den där riktiga julkänslan att komma fram. Vår lille tomtenisse/pepparkaksgubbe här hemma gör dock sitt yttersta för att framkalla alla tankar på julen och var helt sprudlande lycklig när de stora jul-lådorna plockades ner från vinden. Skönt att allt gick så snabbt att få upp, aldrig tror jag att jag fått så mycket hjälp att fixa något. Under tiden som jag satt upp stjärnan och lite annat som skulle hängas högt hade nissen hängt upp julstrumpor och i princip spridit ut allt som fanns i lådorna runt om i huset, jättesnällt och jättefint (trots att många saker hamnade på lite annorlunda ställen). Nu har vi till exempel en ljusstake på sänggaveln istället för i fönstret (där var det för trångt med alla blomkrukor).

Världens godaste tunnbröd

Efter att ha styrt upp en del praktiska saker kring c-uppsatsen tog jag mig en, kort, stund till att steka några tunnbröd. Himla snabbt sätt att få till nybakt bröd - som, enligt mig själv, är världens godaste. Just tunnbröd tycks vara vanligt att ha ett hemligt släktrecept på...jag tror faktiskt inte att jag lämnat ut det till någon och tänkte hålla det så. Nu är det snart läge att hämta lilla gullefjunet hos dagmamman.